Partierna i den svenska demokratin har numera mycket litet folkligt stöd.
97% av oss svenska medborgare är inte medlemmar i något politiskt parti.
Utan medlemsintäkter har de politiska partierna istället givit sig själva obegränsat tillträde till skattemedel via partistöd.
De har också bestämt att vi skattebetalare inte ska ha någon insyn i hur pengarna används.
Med denna obegränsade budget slutar notan på 1,27 miljarder årligen!
Intressant faktaruta om hur riksdagspartierna gick från medlemsfinansiering till skattefinansiering!
De politiska partiernas ideologier var relevanta för tiden och samlade massor av väljare.
Det dominerande Socialdemokratiska partiet genomförde stora och genomgripande reformer på flera områden som är en del av förklaringen till att Sverige än idag är ett av de tryggaste och bekvämaste länderna att leva i med en väl spridd välfärd.
I hela landet fanns förgreningarna av en stor politisk folkrörelse. Politiska representanter rörde sig fritt bland folket som brevbärare, lärare eller lanthandlare. I landet alla rådhus samlades de titt som tätt för att fatta beslut som rörde dem i deras närhet och den egna bygden.
En del reste till huvudstaden för att ta plats i riksdagen. Väl på plats i landets parlament representerade sin del av riket och deras intressen. Systemet var anpassat till landet, människorna och den tekniska och sociala utvecklingen. Men säg den glädje som varar.
Under kommunreformerna från 1952 och framåt till mitten av sextiotalet uppgick 2.281 kommuner i vad som idag är 290 stycken. En av idéerna bakom reformerna var förstås effektiviseringar. Det som i efterhand skulle visa sig vara ett demokratisk problem var att sammanslagningarna gjorde att ett par hundra tusen politiska förtroendeuppdrag försvann. Med tiden försvann medlemmarna och därmed medlemsintäkterna.
Politiska partier kan ju inte fungera utan pengar.När man nu dragit upp sina egna demokratiska rötter ut den svenska myllan genom att förlora medlemmar var man förstås tvungen att hitta en annan näring att sätta rötterna i. Lösningen var förstås lika praktisk som nära till hands. Eftersom partierna i riksdagen satt i världens förmodligen mäktigaste parlament hade man ju nyckeln till den stora skattkistan! Partistödet var uppfunnet.
Man började 1966 med att cirka 400 miljoner togs från skattebetalarna och sattes in på partiernas bankkonton. Eftersom partierna själva fattade beslutet om partistöd bestämdes det faktiskt till och med att skattebetalarna inte skulle ha någon insyn i hur partierna använde pengarna. Den regeln gäller ännu idag.
På sätt och vis är vi alla alltså via skattsedeln tvångsanslutna och de mest passiva medlemmarna man kan tänka sig i alla riksdagspartier samtidigt – och medlemsavgiften är hög. Notan till oss skattebetalare slutar nu årigen på cirka 1,3 miljarder. Ökningen varje år ligger i snitt på 15,5 miljoner kronor.
Vi som skattebetalare förväntar oss förstås att våra demokratiska representanter ska fördela skattepengarna i enighet med deras ideologi, enligt vad man har sagt i en valrörelse och till folkets bästa. Brandmän, poliser, förskolelärare, hemtjänstpersonal, sjuksköterskor och många andra med offentliga arbetsgivare kan vittna om att statens kaka är både liten och osäker.
Att de politiska partierna och deras företrädare tar en så stor del själva ur kakburken kan för många komma som en obehaglig överraskning.
Den höga kostnaden är ett problem av moraliska och ekonomiska orsaker. Att man själv bestämmer beloppet och hemligstämplar hur de används är ett problem av etiska orsaker. Det faktum att man har sin försörjning garanterad och inte behöver bry sig om några medlemmar är ett stort demokratiskt problem.
Varför skadar det här vårt samhälle?
Kartelliseringsteorin och medianväljarteoremet.
Kartelliseringsteorin är den teori som statsvetenskapen numera tar till när de diskuterar vad som händer med skattefinansierade partiorganisationer i partidemokratier. Man resonerar så här:
De politiska partiernas medlemmar blir färre och de politiska partierna blir mer beroende av det partistöd som de själva tar ur statskassan. Det har idag resulterat i att partierna står i ett gemensamt beroende av partistöd och helt saknar beroende av medlemmar. De politiska partierna släpper taget om civilsamhället och blir representanter för staten istället för representanter för folket.
Eftersom partierna representerar staten och har mer gemensamt med varandra blir deras politik mer lika varandras. Man byter strategi till att försöka få flest röster i valen genom att positionera sig så att man fångar rösterna från medianväljarna – den stora gruppen mittenväljare i varje fråga – de som har den normala åsikten. Eftersom antingen det ena eller andra politiska blocket lyckas med detta varje val så finns alltså en mekanism som på ett ganska bra sätt, åtminstone på ytan, “härmar” demokratisk representation vid själva valrörelserna och på valdagen.
Visst känns det igen?
Det finns förstås några problem med det här.
- Notan till skattebetalarna blir skyhög och stiger hela tiden.
- Den politiska likriktningen som är ett resultat av kartelliseringen och medianväljarjakten gör att partiblockens kommunikation faller in i en hårt medialiserad och extrem icke-konfrontatorisk likriktning (politisk korrekthet) som passar väl till att utmanas av nya, företrädesvis, främlingsfientliga partier.
- De politiska besluten som tas mellan valen blir ett resultat av maktspelet mellan partiledarna i det vinnande blocket, om det får majoritet, eller de odemokratiska blocköverskridande överenskommelser som görs.
- Väljarna tappar tilliten till det demokratiska systemet när de upptäcker att det inte fungerar. Det spelar ingen roll vilket parti de röstar på. Ett styrelseskick utan legitimitet och som inte fyller sitt syfte skapar oroligheter i samhället.
En proteströst på SD är bortkastad
Att rösta på ett parti som Sverigedemokraterna, som många upplever stå utanför gruppen av etablerade partier, hjälper inte på något sätt för att angripa de här demokratiska problemen om du nu trodde det.
En röst i ett val är en intäkt i politiskt förtroende. Det är den valutan som den du givit rösten har att spela med under kommande mandatperiod. Varje röst är potentiellt lika mycket värd.
Men inte en röst på SD.
Föreställ dig att vi alla vid valet lägger varsin tennisboll i en av flera jättestora hinkar med partibeteckningar på.
Efter valet tar alla partiledare sina hinkar och använder sina olika antal bollar för att samla majoriteter i olika frågor. Bollar flyttas fram och tillbaks i mängder av ärenden i det politiska spelet.
Ett av de demokratiska problemen är att du faktiskt inte har ingen aning om var din boll kommer att vara vid olika tillfällen mellan valen. Du kan inte veta vilken politik du kommer att stödja.
Alla bollar som en gång stoppats i SD:s hink har blivit märkta och tappat sitt värde. Varje SD-boll har till och med ett starkt minusvärde. Ingen av de andra spelarna vill ta i den eller stoppa den i sin egen hink för då tappar alla deras egna bollar hela sitt värde. Därför är en röst på SD helt bortkastad annat än som protest eller demonstration av en eventuell främlingsfientlig åsikt.
Lösningen är mer demokrati och folkstyre
Folkstyret förstår att den här pågående processen inte kommer att sluta väl och att demokratin är i allvarlig fara.
Folkstyret vänder därför på hela resonemanget och förslår att vi väljare väljer ett nytt demokratiskt system – Direkt representativ demokrati. De politiska partierna flyttas från beslutsfattandet och vi centrerar den politiska makten till medianväljaren i varje fråga. Det är ju faktiskt definitionen av äkta demokrati.
Läs hur det går till genom att besöka vår sida med snabbfakta på https://www.folkstyret.se/snabbfakta/
För den som vill läsa mer om det skattefinansierade delen av partistödet se någon av nedan:
http://timbro.se/sites/timbro.se/files/files/reports/det_politiska_bidragsberoendet_utan_0.pdf
http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/9824
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
