Mannen på bilden, James Bryce, eller 1:e viscount Bryce, var en brittisk jurist, historiker, politiker och diplomat som hade en del järn i elden under sin levnad mellan 1838 och 1922.
Han var alltså ungefär samtida med den franska författaren Jules Verne, så ni vet var ni ska placera honom i historien och tidsandan.
Istället för att tänka ut världsomseglingar under havet och annat hade 1:e viscount Bryce en intressant spaning om demokrati.
Han tänkte sig nämligen demokratins utveckling i fyra stadier. (Nåja – de första tre stadierna fick han ju lite gratis).
Först en direkt demokrati som i antika Aten. Sedan en variant med ett elitistiskt parlament. I det tredje stadiet folkvalda representanter som fick ta mer hänsyn till folkviljan genom att de kunde väljas bort.
I det fjärde och sista stadiet, tänkte James Bryce, följde alla politiska beslut hela tiden folkviljan genom att det gjordes kontinuerliga mätningar av opinionen. Folket skulle på så vis slutligen styra helt och hållet i det fjärde stadiet av demokrati. De politiska besluten skulle fattas av folket, genom folket och för folket.
Hur sjutton man skulle lösa det rent praktiskt fick han däremot inte till. Men å andra sidan var det här på 1880-talet och några världsomseglingar under havet i en ubåt gick förstås inte heller att få till.
Förmodligen, tänkte James Bryce, var det där fjärde stadiet bara en utopi.
En maskin som kunde mäta och väga folkviljan på det där viset skulle säkert aldrig uppfinnas…
Den direkta demokratins dilemma
Den som förespråkar demokratiska modeller med direktdemokratiska inslag har lätt att hamna i en teknisk diskussion.
Direkt demokrati har som ni läst ovan i stycket om James Bryce anor från antiken och att anpassa det till ett modernt samhälle är svårt utan särskilda tekniska lösningar. De som ser modern teknik som en möjlighet tycker att det är en fördel medan andra ser det som en svaghet.
De som förespråkar representativ demokrati har tagit för vana att rikta in sig på den tekniska sidan av den direkta demokratin för det är en diskussion de känner att de enkelt kan vinna. De målar upp ett scenario där de beskriver den moderna direktdemokratin som ett lapptäcke för att sedan peka ut sömmar som inte håller eller där lappar till och med saknas.
Direkt Representativ Demokrati, eller Folkstyre, som vi förespråkar är inte en tekniklösning. Däremot kan den förstås med fördel använda precis samma teknik som dagens representativa demokrati använder. Det tekniska motargumentet blir därför omöjligt att använda.
Så här står det, lite nedkortat, på vår sida med snabbfakta om hur voteringarna i en Direkt Representativ Demokrati rent praktiskt går till:
Direkt representativ demokrati innebär att det är folket som avgör de politiska besluten.
Jämfört med den representativa demokratin vi har nu är det inte representanter för de politiska partierna som sitter i riksdagen utan representanter för medborgarna.
En regering i en direkt representativ demokrati består av “ämbetshen” som bara har mandat att genomföra den politik och de beslut som fattas av denna folkets riksdag.
Den stora riksdagen innebär att inte alla kan sitta och votera i varje beslut i ett riksdagshus. Istället kan vi sitta hemma, på jobbet eller på bussen och votera. Eftersom vi redan är valda in i riksdagen (av oss själva) behöver vi inte översätta våra åsikter till sympatier för olika partier. Istället har vi, i snitt vart fjärde år, en handfull sakfrågor att ta ställning till. 1 nationell, 2 regionala och 3 lokala. En sista fråga är om vi har en frågeställning vi själva vill lyfta till votering.
Voteringen går rent praktiskt till så att vi får ett brev till vår adress med frågorna, lite information om frågorna och hur voteringen rent praktiskt går till.
(Klicka här för att se ett exempel på hur ett brev kan se ut. Det är en PDF som öppnas i en ny flik.)
Vi uppmanas att söka information, bilda oss en uppfattning och tänka över saken några dagar. Nästa gång vi kanske har vårt Bank-Id framme för att betala våra räkningar avlägger man sina svar med datorn eller sin smarta telefon eller returnerar brevet ifyllt.
Medianväljarens åsikt bestämmer
När tillräckligt många har voterat i en fråga vaskar man fram medianväljarens svar. Detta blir underlag för beslutet.
Om 9375 stycken brev med sex frågor var (+ den sjunde om egen fråga att lyfta till votering) skickas 200 dagar per år kommer alla röstberättigade varit med och voterat minst en gång då fyra år passerat.
Lika många brev har då alltså skickats ut som när dagens röstkort skickas ut till ett vanligt val.
Folket har under den tiden löpande fått statistiskt säkra svar på cirka 40.000 nationella, regionala och lokala frågor.
Så här fungerar det system vi har idag:
Var fjärde år skickar valmyndigheten ut röstkort till alla som får rösta. Informationen tas ur skatteverkets folkbokföringsregister. Lite mer än 7 miljoner röstkort trycks och distribueras med post.
Samma information används till röstlängder som trycks och skickas ut till de 6227 valdistrikten i Sverige.
Det här kan givetvis göras, utan datorns hjälp, i skenet av ett (oändligt antal) stearinljus men eftersom vi nuförtiden har datorer, tryckerier och rationell teknik för postsortering och distribution så används de förstås i vår tid till de här uppgifterna.
Samma teknik används lika självklart i en Direkt Representativ Demokrati om vi tillsammans beslutar oss för att införa det.
Det är inte någon teknisk utmaning att plocka ut ett representativt urval på knappt 10.000 medborgare per dag ur ett likadant register och skicka dem var sitt brev med varsin uppsättning frågor baserat på var de bor. Det är heller ingen teknisk utmaning att samla in svaren från voteringarna och de frågor som nästa votering ska innehålla.
James Bryce kunde inte förutse hur det svenska skatteverket eller valmyndigheten skulle fungera för 130 år sedan när han var den här lösningen på spåren – men han förutsåg att det demokratiska behovet skulle uppstå.
Nu är vi bara ett par databastabeller och några rader kod bort från det han tänkte på som demokratins kulmen och det fjärde och slutgiltiga stadiet av demokratin – Folkstyret.
Källor om James Bryce:
Vår demokrati – Olof Petersson (SNS förlag 2009)
Från opinionsstyrd demokrati till globala styrelseformer utan opinion – Slavko Splichal (Demokratirådets rapport 2008)
James Bryce, 1st Viscount Bryce – Wikipedia, the free encyclopedia
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
