Ordet egalitär kommer från franskans ord för jämlikhet.
Det finns med i den tredje franska republikens motto Frihet, jämlikhet och broderskap (Liberté, égalité, fraternité) och är en helt central del av demokratins grundtanke.
Att vi är jämlika politiskt innebär att allas våra röster har samma värde precis som vi förväntar oss att vi ska vara lika inför lagen.

Den egalitära normen och dina fördomar.

Precis som alla vi andra har även du en unik uppsättning förutfattade meningar.

Fördomarna är känslobaserade och bland annat kopplat till ditt undermedvetna varningssystem och du har dem av en god anledning – de ska trigga din rädsla för din överlevnads skull.
Ett problem med fördomarna är att de inte är vidare rationella och det kan ibland ställa till det för dig.

Varför funkar vi så?

Anledningen till att du behöver generalisera, dra hela grupper av människor över en kam, är att du förstås inte kan hålla reda på alla unika egenskaper hos alla människor.
Därför delar du in de människor du inte känner i grupper som du har lätt att identifiera. När du gör det använder du dig själv som norm.
De som du tycker har mycket gemensamt med dig själv och din bild av dig själv (hudfärg, språk, klädsel, politisk åsikt, med mera) sorterar du in i din egen grupp.
Den kallar psykologerna för din ingrupp. De andra grupperna är dina utgrupper.

Individerna i din ingrupp har olika egenskaper. Din pappa kanske är bra på att räkna, din kompis Anna är rolig och farbror Torsten är snål. Ändå drar du inte slutsatsen att alla individer i din ingrupp är bra på att räkna, roliga och snåla. Däremot vet du att alla i din ingrupp kan vara bra på att räkna, roliga och snåla. Inklusive dig själv.
De som är i en utgrupp föreställer du dig att de alla har samma egenskaper beroende på generella uppfattningar du skaffat dig på olika sätt. Rent intellektuellt förstår du att de i utgruppen har olika egenskaper precis som de i din ingrupp, men eftersom det är enklare att dra alla över en kam så gör du det ändå. En representant för en utgruppen är en slags mall medan en representant för ingruppen är en individ.

När du träffar en ny person bedömer din hjärna blixtsnabbt om den tillhör din ingrupp långt innan du blir medveten om det.

Det praktiska med fördomar är förstås att du snabbt kan ha en bestämd uppfattning om människor du aldrig mött.
När du kommit igång med generaliserandet kommer du vara mycket känslig för det minsta tecken som stödjer dina förutfattade meningar om någon av dina utgrupper.
Det som inte bekräftar, eller motsätter din förutfattade mening, kommer din hjärna automatiskt bortse ifrån eller förminska betydelsen av.

Det är ditt undermedvetna som vill bekräfta för dig att du har haft rätt.
Som belöning får du känslan av att ha blivit en “bra människokännare”.
Så här fungerar alla människor och det sker helt undermedvetet.

Överjaget kickar in

Ditt medvetna överjag arbetar aktivt med en blandning av extern och intern motivation för att du ska passa in i samhällets norm.

• Den egalitära normen är den som kännetecknas av värderingar som alla människors lika värde, civiliserat beteende, fred, öppenhet och demokrati.
• Den auktoritära normen förknippas med rasism, själviskhet, våld, slutenhet och diktatur.
• I nästan alla religioner, som i dagens sekulära Sverige mest uppfattas som omoderna och fördemokratiska styrelseskick, har den här kampen mellan normerna beskrivits som en kamp mellan gott och ont.

I Sverige har den egalitära normen, som ju de moderna demokratierna bygger på, länge varit den gällande och vi människor har ett starkt tryck på sig att passa in i samhället och de värderingar som gäller där.
Att exempelvis ge uttryck för sina fördomar mot andra människor baserat på deras kön eller hudfärg kan innebära att man riskerar grundläggande mänskliga behov som gruppens sociala acceptans om normen är egalitär.

Enligt professor Patricia G Devine m.fl. (2005) kan vi människor placeras i fyra sorters motivationsgrupper när det gäller hur vi hanterar våra olika fördomar med de kognitiva krafter vi har.

Fullbordade

De som tillhör gruppen fullbordade hanterar fördomen med en hög intern motivation och klarar sig utan extern motivation.
De behöver alltså inget yttre socialt tryck utan har helt internaliserat sin fördomsfrihet.

Exempelvis en arbetsgivare som använder sina kognitiva krafter till att tänka att en arbetssökande individ i utgruppen “med ursprung i Mellanöstern” är som en individ i ingruppen men har ursprung i Mellanöstern.
Individen får jobbet om den har rätt kvalifikationer.

Strävare

För att komplettera en hög intern motivation som inte riktigt räcker till för att verka fördomsfri tar strävaren hjälp av en hög extern motivation.
Resultatet blir att strävaren kan agera mycket fördomsfullt men själv vara omedveten om det.
De kan i praktiken diskriminera en individ i en utgrupp och förklara det inför sig själva med en annan anledning som löser den inre konflikten mellan de konkurrerande självbilderna.

Exempelvis en arbetsgivare som använder sina kognitiva krafter till att tänka att en arbetssökande individ i utgruppen “med ursprung i Mellanöstern” är ungefär som de i ingruppen – men  har ursprung i Mellanöstern.
Individen får inte jobbet på grund av att den exempelvis “talar med brytning” oavsett kvalifikationer.

Strateger

Utan intern motivation känner strategen ett stort yttre tryck att verka fördomsfri och passa in i den egalitära normen.
Inom sig är strategen dock väl medveten om sina fördomar.

Exempelvis en arbetsgivare som använder sina kognitiva krafter till att inte högt uttala sina fördomar mot en arbetssökande individ i utgruppen “med ursprung i Mellanöstern” för det skulle försvåra uppgiften att försörja sig som exempelvis bilförsäljare eller förskollärare.
Individen får jobbet om den har kvalifikationerna. Kanske den till och med blir inkvoterad i förhoppningen att den kan förbättra relationen med arbetsgivarens presumtiva kunder i utgruppen eller för att hjälpa arbetsgivaren att visa sig fördomsfri.

Likgiltiga

De som varken har intern eller extern motivation och struntar i att passa in i normen.
Sällan är förstås någon helt likgiltig utan har ett drag av strateg och kan, när de förstår att de måste, välja att låta bli att uttrycka sina fördomar även om det är förknippat med stark känsla av obehag och frustration.

Exempelvis en arbetsgivare som använder sina kognitiva krafter till något helt annat.
Individen kanske får jobbet men kommer behandlas dåligt av arbetsgivaren som kommer bete sig oberäkneligt.

Det här är naturligtvis fyra renodlade ideala personlighetstyper som bara används för att förklara principen för hur vi fungerar.
I själva verket flyter vi runt på de här skalorna och är på olika platser beroende på vilka fördomar det gäller.
Du kan exempelvis vara i det närmaste fullbordad när det gäller utgruppen X och strävare gällande utgruppen Y.

Polarisering i ingruppen

Den som är strävare eller strateg har alltså sina sätt för att anpassa sig till den egalitära normen.
Om några likgiltiga skapar sig en gruppering med en auktoritär norm och ger uttryck för sina fördomar så kommer strävare och strateger förstås att störas i sina ansträngningar att anpassa sig till den egalitära normen.
Några strävare och strateger som befinner sig närmare de likgiltiga kan prova att ansluta sig till den auktoritära grupperingen och upptäcka att det är skönt att slippa lägga ner allt det kognitiva jobbet för att anpassa sig.
Man har då funnit en ny social grupp som skänker den känsla av tillhörighet en människa behöver fast med en annan norm som innebär mindre kognitivt arbete.

De övriga strävarna och strategerna som fortfarande vill anpassa sig till den egalitära normen blir förstås sura på gruppen som vänder ryggen åt den egalitära normen. Detta på grund av sin egen inre konflikt mellan sina ansträngningar till anpassning till normen och deras fördomar. De kallar då de kognitiva latmaskarna som bytt norm för rasister eller kvinnohatare eller vad det nu kan vara.
Ingruppen har börjat polariseras. De kognitiva latmaskarna dras mot den sociala gruppen vid den autoritära polen och de som har fungerande strategier eller tillräckliga kognitiva krafter dras mot den sociala gruppen vid den egalitära polen. Eftersom de kognitivt starkare generellt tenderar att samlas vid den egalitära polen kommer den sociala gruppen betrakta de vid den auktoritära polen med ett visst överlägset förakt. De vid den auktoritära polen kommer att förakta den egalitära gruppens överlägsenhet.

När hotas demokratin?

Om många blir anhängare av en auktoritär norm så är det en risk för demokratin. Särskilt i en partidemokrati där vägen till den åtråvärda makten kan göra att demokratiska partier behöver stöd av partier på de odemokratiska ytterkanterna.

Om den egalitära normen utvecklas till att bli för elitistisk, högtravande och komplicerad blir den så svår att följa så är det många som inte kan uppbåda den kognitiva kraften till att göra det.
Elitens strävan är att vara korrekt och felfri för att undslippa kritik. Detta bygger samtidigt ett ointagligt elfenbenstorn.
För att det stora flertalet medborgare ska anamma och försvara den egalitära normen behöver den kunna förstås och internaliseras av det stora flertalet medborgare.

Den dag majoriteten inte orkar försvara ängslig kulturpolitik och strävare och strategers begrepp som genusplogning och istället vill prioritera fattigpensionärer, vård, skola, omsorg, välfärd och jobb finns ett lågt hängande äpple som lätt kan plockas av en populist som inte tvekar att ställa grupper mot varandra.

Då är demokratin hotad.
Det vill säga nu.

Hur rädda demokratin?

Några handfasta råd för att rädda demokratin är följande:

• Gör de egalitära värderingarna enklare och anpassa dem till medborgarnas förmågor.
  Spara spjutspetsfrågor som kan väcka löje i de breda folklagren till de akademiska diskussionerna.
  Vi medborgare är inte dumma men vi är alla kognitiva latmaskar.
  Kräv inte av allmänheten att de ska behöva uppbåda övermänskliga kognitiva förmågor för att vara goda medborgare med i huvudsak demokratiska värderingar. Sänk ribban, tagga ner och inför Folkstyre.
• Partisystemet är skadligt för demokratin. Det gör det möjligt för odemokratiska ideologier att ta makten. De låser människorna ute från det demokratiska systemet. Inför Folkstyre.
• Sluta koncentrera makten i huvudstaden. Vanmakten sprider sig i resten av landet. Hedra subsidiaritetsprincipen som säger att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt. Helst av medborgarna själva. Inför Folkstyre.
• Se till att det finns vägar tillbaka från en auktoritär till en egalitär social gemenskap. Individen ska alltid vara välkommen tillbaka in i värmen men de auktoritära idéerna får lämnas kvar ute. Inför Folkstyre.

Bonusmaterial

För att inte texten ska bli för lång finns det två stycken här med jätteintressant bonusmaterial.
De “fälls ut” här på samma sida ögonblickligen. Testa!

Folkstyret tar en paus!

3 år ago by Micke Ströberg 5 min read No comments

Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…