“Fan ta er politiker.”
Så avslutar Emma Andersson sitt uppmärksammade inlägg i Facebookgruppen Sollefteå & Örnsköldsvik Framtidens Akutsjukhus.
Emma blev den första att föda sitt barn i bilen på väg till BB i Örnsköldsvik efter att BB i Sollefteå stängts av besparingsskäl. I ett av världens rikaste länder.
Det saknas naturligtvis inte pengar till vare sig sjukvård eller förlossningsavdelningar i ett av världens rikaste länder. Pengarna finns, men används istället av landstingspolitikerna till något annat. Landstinget i Västernorrland, samma landsting som lägger ner BB i Sollefteå, betalade exempelvis 15 miljoner kronor till sin Landstingsdirektör Anders L Johansson. Ironiskt nog är det samma belopp som landstinget nu hoppas spara genom att stänga BB i Sollefteå.
Ett annat exempel är Nya Karolinska Sjukhuset i Solna som till slut kommer att ha kostat Storstockholms skattebetalare mer än 70 miljarder kronor. Bland annat på grund av att man inte gjort någon upphandling och därför att man använder något man kallar en OPS-metod för finansieringen. Växlar man in 70 miljarder i hundralappar och lägger dem bredvid varandra kommer man mer än 2,3 varv runt jorden.
Eftersom Nya Karolinska har färre vårdplatser än sin föregångare måste andra sjukhus i Stockholmsregionen byggas ut för att återta förlorad kapacitet. Kostnaderna för detta är cirka 5 miljarder kronor plus ränta.
Att bygga ett motsvarande sjukhus som Nya Karolinska i Tyskland, utan miljardsvindlerier, kostar cirka 2 miljarder.
Pengarna finns, men de används av landstingspolitikerna till fel saker. Att rösta på andra partier kommer inte att hjälpa alls. Landstinget i Västernorrland styrs av Socialdemokraterna och Stockholm styrs av Moderaterna.
Vad kan man som medborgare göra åt problemet?
Dyrtider
31 år gammal, den 10:e maj 1809, avsattes Gustav IV Adolf av officerare som fått nog. Kanske de sa: “Fan ta Konungen!”. Den enväldige Kungen hade nämligen kört den gamla svenska stormakten i botten genom sina krig mot Napoleons Frankrike, Ryssland och Danmark. Landet var i spillror och folket led. Den avsatte kungen drevs i landsflykt och skulle 28 år senare, som Gustav Adolf Gustavsson, dö ensam, utfattig och försupen på ett värdshus i Sankt Gallen i Schweiz.
Innan nästa regent, Karl XIII, kunde installeras som ny kung på tronen ville man ha en ny konstitution på plats. Inspirerad av Englands “Bill of rights” och Montesquieus tankar om maktdelning hade landshövdingen i Blekinge, Anders af Håkansson, gjort ett förslag på ny regeringsform. Riksdagen utsåg ett konstitutionsutskott med representanter för de fyra stånden som under ett par hektiska veckor tillsammans med sekreteraren Hans Järta tog fram en slutgiltig lagtext .
Med denna 1809 års regeringsform, som vi firar den 6:e juni varje år, tog dessa grundlagsfäder slutligen beskattningsrätten från Kungen och gav den till Riksdagen. En svensk Kung skulle hädanefter inte kunna använda landets tillgångar helt efter eget huvud.
För pengarna hade funnits – Kungen hade använt dem till något annat.
Problemet löstes med demokratisering.
Är det dags att avveckla Landsting och Regioner?
Landstingen är byråkratiska kolosser med flera tusen förtroendevalda som helt misslyckats med den politiska styrningen av sjukvården. En sjukvård som är högt prioriterad av medborgarna och som med fördel kan bedrivas med ett minimum av politisk styrning. Sjukvård är en verksamhet med långa anor och med högt professionaliserad och hängiven personal med lång och gedigen utbildning i både medicin och etik.
Förmodligen behövs det inte fler stora politiska tänkare i administrationen av sjukvården än i andra verksamheter som exempelvis brandkåren eller förskolan.
Landstingen utmärker sig dessutom med att de som arbetar åt dem är mycket missnöjda med dem som arbetsgivare. På grund av onödigt slitsamma schemaläggningar, låga löner i förhållande till utbildningen och “management by inte visa personalen någon uppskattning” söker sig sjuksköterskorna bort från både sjukhusen och landet.
Professorer i förvaltningsrätt dömer ut upphandlingar som varande i strid mot kommunallagen medan andra upphandlingar bara uppmärksammas för sina dåliga resultat. Konkurrensverket riktar skarp kritik mot landsting som vid upprepade tillfällen bryter mot upphandlingsreglerna. Bara i Stockholm har landstinget de senaste åren spenderat mer än 37 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar på böter(!) Upphandlingen av skärgårdstrafik kantas av ord som mygel, bedrägerier, polisanmälningar och som alltid; många miljontals kronor i grumliga konsultarvoden.
Man kan alltså inte försvara landstingen med att det är en vidare funktionell lösning.
Är Landsting och Regioner en demokratisk lösning?
Alternativet som ligger närmast till hands är att förstatliga driften av de större sjukhusen och låta kommunerna ta över lokaltrafiken.
Men kommer inte ett förstatligande av sjukvården att innebära att det blir en längre väg mellan väljarna och de valda?
Eftersom de ansvariga i landsting och regioner framstår som anonyma inför väljarna har väljarna svårt att utkräva ansvar av dem. Något särskilt parti som visat sig förmöget att styra landsting eller regioner på ett kompetent och ansvarsfullt sätt har, kanske just därför, heller inte utkristalliserat sig. Verksamheten är utspridd, svårbevakad och ointressant för media, så medborgarna har svårt att få insyn. Även fast röstdelning (att sprida riksdags-, landstings- och kommunalvalsröster över olika partier) blir vanligare, är det fortfarande en stor majoritet som bara lägger sin landstingsröst på samma parti som i riksdags- eller kommunalvalet.
En minister har däremot ett tydligt ansvar och blir dessutom åtminstone granskad av den delen av pressen som sympatiserar med oppositionen. I och med att samhällsutvecklingen kommit dithän att den politiska diskussionen sker just i media finns det då från medborgarens perspektiv en kort, och framför allt tydlig, väg mellan väljare och vald. Att avveckla landstingen skulle istället själva verket innebära en tydligare maktdelning mellan stat och kommun.
Varför är inte en likvärdig sjukhusvård en nationell rättighet istället för en regional angelägenhet?
Om vi lägger ner landstingen kan vi få stopp på miljardsvindeln och frisätta resurserna till sjukvård i stället. Anställa sjuksköterskor, behandla patienter med cancer, utföra säkra och bra förlossningar e.t.c.
Varför ska den av medborgarna högt prioriterade sjukhusvården belastas med ett dyrt och dysfunktionellt politiskt styre? Varför ska vi låta landstingspolitikerna använda pengarna till någonting annat?
Folkstyret vill demokratisera Sverige och driver därför linjen att avveckla landsting och regioner.
Det har genom tiderna visat sig att det är svårt för makthavare att handskas med andra människors pengar på ett ansvarsfullt sätt. När pengarna finns men används till fel saker måste makthavarna påminnas om att de kan bytas ut. Med Folkstyrets direkta representativa demokrati kan vi medborgare få vara med och bestämma själva hur våra pengar ska användas. Problemet kan lösas med demokratisering.
- Mer om Folkstyrets demokratiseringsarbete på vår snabbfaktasida.
- Mer läsning om avvecklingen av landstingen: Demokratirådets rapport 2004 (sammanfattning)
- Sjukt hus (Globala miljardsvindlerier från Lesotho till Nya Karolinska) av Henrik Ennart och Fredrik Mellgren
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
