För precis 99 år sedan, tisdagen den 17 december 1918, fattade Sveriges riksdag det beslut som stöpte om det svenska styrelseskicket från representativt till demokratiskt representativt.
Det var den liberale statsministern Nils Edén som kuppade igenom beslutet. Nils Edéns ord från talarstolen i riksdagens första kammare denna förmiddag:
”Den fulla demokrati i kommuner och folkrepresentation, som drager in så många hundra tusen hittills utestängda män och alla svenska hittills icke röstberättigade kvinnor, den vidgar det offentliga livets mänskliga ram i vårt land, som utan fråga lämnar rum för förirringar och icke endast för säkra framsteg. Men det är dock först genom denna vidgade ram, som Sveriges rike i statens och i kommunernas arbete kan tillgodogöra sig hela den tillgång av livsdugliga krafter, som ligger innesluten i vårt svenska folk utan skillnad till klasser eller kön – det är först härigenom som Sverige kan giva alla dessa mänskliga krafter rum att föra fram sina berättigade krav… Landet behöver alla dessa krafter, och de ha alla rätt att göra sin röst hörd.”
Det var inte bara Nils Edéns ord som fick riksdagen att öppna för en demokratisering. Kungen och högerpartierna var under hård press. Kampen för en allmän och lika rösträtt i Sverige hade varit lång och hård och omgiven av hungerkravaller, revolutioner och en i stora stycken omritad Europakarta.
Demokratin rör sig fram och tillbaka
Att styrelseskicket kröp över ribban för att kunna kallas demokratiskt var givetvis en stor framgång. Det hade även särskilda konsekvenser för massor av svenska kommuner som hade kommunstämman som högsta beslutande organ. Till denna kunde ordföranden eller varje röstberättigad väcka ärenden. Det innebar att mellan 1921 och 1952 tillämpades i dessa kommuner allmän och lika rösträtt i kombination med direkt demokrati av ett rent schweiziskt snitt.
Denna demokratiska period fick sitt abrupta slut 1952 då, de uppifrån påtvingade, kommunreformerna var klara. Reformer som gjorde att 2 200 svenska samhällen förlorade sitt lokala självstyre.
Sedan dess har det demokratiska underskottet bara ökat med professionalisering och elitisering i sina spår.
Nya demokratiska alternativ
Som resultat av det har det nu i dag uppstått ett antal politiska partier som har som huvudsaklig fråga att få bukt med detta demokratiska underskott. Vi har inte uppstått ur ett vakuum utan därför att den demokratiska utvecklingen rört sig åt helt fel håll i mer än ett halvsekel. Vi finns därför att den utvecklingen som startade för snart hundra år, och började backa för 65 år sedan, behöver gå vidare framåt igen.
Vi finns för att erbjuda nya möjligheter till politisk makt för oss alla som är underställda de politiska besluten. Det Nils Edén sa för 99 år sedan har blivit lika aktuellt igen. Vi behöver demokratisera Sverige. Kanske det lämnar rum för förirringar och icke endast för säkra framsteg, men det är bara genom denna vidgade ram, som Sveriges rike i statens och i kommunernas arbete kan tillgodogöra sig hela den tillgång av livsdugliga krafter, som finns hos alla oss…
Johan Metz – Fråga folket först
Hans Jangeby – Äkta Demokrati
Micke Ströberg – Folkstyret
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
