Du kommer få massor med information från politiska partier inför valet i höst. Eftersom du har mötts av reklam tidigare kommer du känna igen mycket från andra branscher än politiken. Som tur är har du säkert lärt dig att vara en kritisk rationalist så du går säkert inte på vad som helst. För att du ändå ska slippa gå i någon fälla och för att du ska få hjälp med källkritiken är det ändå bäst att du kollar igenom det här blogginlägget. Det kommer ta ungefär 5 till 10 minuter att läsa och den stunden kommer du lätt tjäna in…
Den där makten som partierna inte berättar om
Från partiernas perspektiv är valet förstås en tävling om politisk makt. Makten vill partierna använda för att styra de offentliga tillgångarna på olika sätt för att gynna de intressen de företräder. På Transparency Internationals webbsida Öppna Bidrag (http://oppnabidrag.se/) kan du se vilka intressen som satsar pengar på de olika partierna (det finns en excelfil du kan ladda ner). Många riksdagspartier vill inte redovisa detta ens när Transparency International frågar, istället påstår de att alla deras bidragsgivare är ”privatpersoner” så man får försöka se hur ett sådant parti agerar i riksdagen för att se vems ärenden de går.
De där valen som partierna inte berättar om
Det är inte bara väljare, som du, som ska välja. Innan vi ens kommer fram till valdagen ska de politiska partierna välja vilken eller vilka grupper av medborgarna som de ska företräda. Att företräda en grupp är förstås att säga att man politiskt ska verka för just deras intressen. Om de etablerade partierna är dåliga på att identifiera och företräda en ny grupp medborgare med visst intresse tillräckligt snabbt uppstår snart ett nytt parti som har valt just den gruppen. Det gäller alltså för de etablerade partierna att hänga med.
Partierna väljer grupper av medborgare och vi medborgare bekräftar att de lyckats välja oss genom att vi ger dem vår röst. Vi klumpas ihop baserat på sådant enkelt yttre vi delar. Det är intressen, social bakgrund, kulturell eller nationell identitet men först och främst delas vi in efter hurdan ekonomi vi har. Allt som kan användas för att skilja oss åt gruppvis.
Riksdagen har bara ett visst antal platser. Det betyder att partierna behöver sno väljare från varandras grupper. Helst utan att tappa de av de egna grupperna man vill behålla. Det där kan vara en kinkig balansgång.
De, inte så, fasta principerna som partierna inte berättar om
Om ett parti är skickliga på att förverkliga sin politik så kommer till slut partiet inte behövas längre. Man uppnår helt enkelt mycket av det man ville. Man behöver inte uppnå allt men man kan göra det tillräckligt bra för att någon annan fråga i samhället ska bli viktigare och prioriteras istället. Det betyder att ju bättre ett parti är desto fortare blir det överflödigt. Då får man piffa upp ideologin eller bygga ut den på något sätt så den bli modernare eller så får man försiktigt glida iväg åt något håll där det för tillfället finns fler eller större väljargrupper. Att göra så kallas därför att man gör en positionsförflyttning. För några år sedan var det väldigt fult att göra positionsförflyttningar. Man blev kallad vindflöjel och kappvändare och allt möjligt. Väljare och journalister ville att politiker skulle ha en fast och bestämd åsikt och stå för den så att man visste vad man fick när man valde, men så är det inte längre. Partiföreträdare går nu för tiden ibland ut offentligt och säger att deras partier planerar att göra en positionsförflyttning i någon fråga. Det betyder bara att man har identifierat en ny, växande, väljargrupp som man vill attrahera och därför överger man också ibland en gammal väljargrupp som man inte tror kommer leverera så mycket röster framöver.
Det där om vänster och höger som partierna inte berättar om
När nya partier kommer till därför att de etablerade partierna inte hinner, orkar, eller av taktiska skäl inte vill, ta till sig en ny växande grupp, bildas för en tid en ny politisk dimension. Efter en tid har dock partierna och sakfrågorna funnit sin plats i den gamla vänster-höger dimensionen. Det betyder att en del väljare flyttar en bit till vänster och en del en bit till höger. Annars vill större partier ofta vara i mitten för det är där de största väljargrupperna finns.
Man kan tänka att de som är allra längst ut på vänster- eller högerkanterna skulle ligga dåligt till eftersom de ofta kan ha någon historisk anknytning till någon totalitär ideologi, men så är det inte alls. De som ligger längst ut på kanterna sitter nämligen i var sin guldsits efter valet. Eftersom partierna har valt att bilda ett vänster- och ett högerblock behöver ytterkantspartierna bara se till att komma in i riksdagen, sen får de nämligen bestämma mycket mer än vad deras röstsiffror säger. De flesta (i statistisk mening ”normala”) väljarna finns i mitten. Men eftersom det bara finns två block kan man inte rösta på mitten. Man är alltid tvungen att rösta lite åt vänster eller lite åt höger. När man gör det kommer den längst ut på kanten av det vinnande blocket få proportionerligt mest inflytande. En minoritet kommer alltid bestämma. Precis så som demokrati ska fungera – fast tvärtom.
Det där om grupper som partierna inte berättar om
Ibland kan man höra politiker säga att man inte ska ställa grupp mot grupp. Som du har förstått nu är det fullständigt nonsens. Det mesta i en partidemokrati går ut på att ställa grupper mot varandra. Om du tycker att ett parti säger väldigt bra saker är det för att det partiet har identifierat och valt den grupp du råkar tillhöra. Du tillhör tydligen en grupp som det där partiets strateger tror på. Kanske är det en ny grupp du tillhör, kanske är det en grupp som det här partiet vill ta från något annat parti. Nu inser ju du också att samtidigt som din grupp blir vald av partiet kan någon annan grupp bli övergiven. Du förstår även att du och din grupp också kommer bli övergiven en vacker dag. Det är ju inte så himla kul när man tänker efter.
Det där om Folkstyret som partierna inte berättar om
Med facit i hand får man nog ändå säga att vi i Sverige får vara ganska nöjda ändå. Vi har flera partier som har uppnått sina mål så pass bra att vi inte är så intresserade av dem längre. Nu handlar det mycket om att sköta själva landet och se till att grejerna och ekonomin funkar.
Nu när vi tittat på politik från en annan synvinkel är det dags att ta upp det här med Folkstyret. Folkstyret är ett politiskt parti som fungerar helt annorlunda jämfört med de andra politiska partierna. Varje gång riksdagen ska votera i en fråga så skickar Folkstyret frågan vidare till ett representativt urval av medborgare som får svara vad de tycker om förslaget på en femgradig skala. (Det funkar som en opinionsundersökning ungefär fast istället för att man ska översätta alla sina åsikter i partisympatier så får man svara på själva frågan istället.) Folkstyret tar reda på den statistiskt normala åsikten bland medborgarna och voterar så i riksdagen. Egentligen kan man säga att vi gör det som de andra partierna försöker göra men vi gör det mycket snabbare, smartare och mer demokratiskt.
Det gör att mer politisk makt hamnar hos de som har den normala åsikten i samhället. Den åsikten som de flesta backar upp och ställer sig bakom. Det betyder att bägge ytterkanterna i politiken tappar politisk kraft och de som har den vanliga åsikten får mer att säga till om. Samtidigt minskar det politiska inflytandet hos de politiska partiernas finansiärer och ökar inflytandet hos oss medborgare. Demokrati är grejen. Vi medborgare behöver heller inte oroa oss för att bli överflödiga om vi uträttar en massa bra. Istället för att hämta kraft ur det lilla som skiljer oss människor åt som de andra partierna kan vi istället ta vara på det vi har gemensamt. Eftersom vi behåller rösterna istället för att ge bort dem till någon annan är det ju som att vi röstar på oss själva. För hur sjutton ska du kunna veta helt säkert att du kommer hålla med ett politiskt parti i alla deras beslut varenda dag fyra år in i en framtid du inte vet något om? Att du kommer hålla med dig själv känns väl som ett bra mycket säkrare kort?
Det där om andragångsväljare som partierna inte berättar om
Andragångsväljarna har en tendens att stanna hemma på valdagen. Det här har partierna koll på och de kommer i höst göra särskilda insatser på att få iväg just dig till vallokalen. Vänta bara och se.
Många i ditt åldersspann har flyttat hemifrån och inte ännu skaffat sig någon partner. Alltså bor man inte med sina föräldrar, eller någon bättre hälft, som drar med en till en valurna.
Folkstyret har den bästa idén som ingen kan bräcka. Sista timmen vallokalen är öppen på valdagen låter vi bli lite av Folkstyrets timme. Bättre än Tinder eller annan nätdejting. Öppettiderna står på ditt röstkort. Här är tricket: För att rösta på Folkstyret behöver du ha en penna med dig så att du kan skriva Folkstyret på en blank valsedel. Ta med dig en penna och håll utkik efter andra intressanta personer som har penna med sig sista timmen innan vallokalen stänger. Det är säkert en annan tänkande, öppen, generös och demokratisk människa som också ska rösta på Folkstyret.
Vem vet. Du kanske kommer göra ditt livs val!
För mer information om Folkstyret och demokratins framtid, kolla vidare här på vår webbsida.
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
