The Group of States against Corruption (GRECO) grundades 1999 av Europarådet för att övervaka staternas överensstämmelse med organisationens korruptionsbestämmelser. Det har inte saknats uppgifter i deras kamp mot korruption och ekonomisk brottslighet i Europa.
En av deras uppgifter, alltsedan grundandet, har varit att få de svenska politiska partierna att bli mer transparenta så att svenska väljare kan få möjlighet att verifiera att partierna och deras representanter verkligen företräder de som de säger sig företräda. Det anses vara viktigt för att partierna ska kunna göra sitt för att upprätthålla ett stort förtroende för det politiska systemet.
Man kan få intrycket att svenska politiker ofta är väldigt snabba med att införa de regelverk som rekommenderas från Europeiskt håll men just i det här ärendet går det osannolikt trögt. GRECO har en lista med punkter de under flera år försökt få svenska regeringar att implementera. Egentligen är det inga konstigheter. Här i korthet:
- Partierna ska bokföra och redovisa sina intäkter och utgifter, tillgångar och skulder. Dessa redovisningar ska givetvis omfatta centrala, regionala och kommunala nivåer samt alla sidoorganisationer som kvinnoförbund och ungdomsförbund etc och naturligtvis inkludera valkampanjer.
- Det måste självklart finnas ett förbud mot “anonyma” bidrag. Samtliga bidragsgivares identitet ska följaktligen redovisas.
- Redovisningen ska vara lättillgänglig för allmänheten.
- För trovärdighetens skull ställs krav på oberoende övervakning av de politiska partiernas, och deras valkandidaters, upprättande av bokföring och räkenskaper.
- Det ska införas effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner mot de partier och valkandidater som inte följer reglerna.
Den svenska lag vi har idag trädde i kraft den första april 2014. Den lämnade tyvärr en del att önska. Till att börja med gäller enligt denna bara redovisningsskyldighet av intäkterna (inget om utgifter, tillgångar och skulder) och bara på central nivå. Något förbud mot anonyma bidrag finns inte. Bara en skrivelse om att de som redovisat att de tagit emot anonyma bidrag inte ska ha rätt till partistöd.
(Du gissar helt rätt, inget svenskt politiskt parti som uppbär partistöd har enligt sin egen redovisning sedan första april 2014 tagit emot anonyma bidrag på central nivå.)
Om redovisningarna är lättillgängliga eller inte för allmänheten kan du prova själv. Du kan prova att leta en stund med en sökmotor och se om du hittar den (om du inte gör det finns det en ledtråd sist i det här blogginlägget). Kravet om oberoende övervakning av upprättande av bokföring och räkenskaper möts inte heller av den svenska nu gällande lagstiftningen.
Vad vi däremot vet är att det finns en stadig trafik av pengar från en del av partiernas lokala och regionala organisationer in till de centrala organisationerna. I vilken utsträckning det här är “tvättade” donationspengar vet vi inte. I vilken utsträckning finns det sponsring av annat slag som exempelvis till utredningar eller material till valrörelser? Vilka dolda bidrag ges i form av rabatter för partiernas annonsering på olika plattformar eller till event? Vad få man till låns av vem, när och varför? Vem betalar vem på individnivå och på vilket sätt?
I mars 2016 meddelade GRECO den svenska regeringen att de senast i december 2016 skulle få redovisat vilka åtgärder den svenska regeringen ämnade ta för att uppfylla GRECO’s lista med åtgärder. I december 2016 skickade så regeringen betänkandet, lagförslaget och propositionen: “2017/18:55 Ökad insyn i partiernas finansiering – ett utbyggt regelverk” från sin parlamentariska kommitté på remiss. Så här svarade anti-korruptionsorganisationen Transparency International (TI Sverige) i sitt remissvar:
“TI Sverige beklagar att kommittén valt att begränsa sina överväganden om nya regler som inte leder till att Sverige uppfyller sina internationella åtaganden. Andra länder, t.ex. Norge, verkar ju inte har några problem med detta. TI Sverige förordar att regeringen inleder arbete på att utveckla ett regelverk för redovisning av partifinansiering som står i överensstämmelse med Grecos rekommendation.”
Bakgrunden till det är förstås att inte heller detta nya lagförslag möter punkterna på GRECO’s lista. I den nya föreslagna lagen utökas visserligen redovisningsplikten till att gälla även för partier på regional och lokal nivå samt sidoorganisationer men samtidigt införs ett gränsvärde på 0,5 prisbasbelopp (22 750 kronor för 2018) under vilket en bidragsgivares identitet inte behöver redovisas och ytterligare ett gränsvärde på 0,05 prisbasbelopp där anonyma bidrag blir helt oreglerade. Resultatet blir flera tusentals redovisningar som allmänheten ska gå igenom och som naturligtvis inte kommer innehålla några uppgifter som pekar på vilkas intressen partierna och deras representanter verkligen företräder.
I torsdags förra veckan (den första februari 2018) meddelade konstitutionsutskottet att de tyckte att riksdagen skulle säga ja till regeringens nya lagförslag.
Eftersom möjligheterna till oegentligheter är så stora även med det nya lagförslaget känns det märkligt att kalla de för kryphål. Det största och bekvämaste kryphålet i lagen är inte längre att påverka partiet med ett bidrag via en lokal eller regional förening som sedan skickar det vidare till centralorganisationen. Istället öppnar sig helt nya möjligheter. Ett rikstäckande parti består av lite drygt 300 ideella föreningar. Den som ger 2 275 kronor till var och en av dem kan donera lite mer än 2,7 miljoner kronor per mandatperiod utan att det syns. Eller vad sägs om att istället ge hundra miljoner till en “särskild insamlingsorganisation” som regeringen är noga med inte ska omfattas av den nya insynslagen? Insamlingsorganisationen tar emot pengarna från givaren och levererar det anonymiserade beloppet in på partiets konto och, i en separat försändelse, ett litet “tack på förhand” från givaren. Det här är då endast de två mest uppenbara möjligheterna till korruption som finns på intäktssidan. När det gäller utgifter och annan sponsring är fältet fullständigt fritt.
Den nya lagen kommer börja gälla den första april 2018.
GRECO ger sig dock inte utan har begärt att senast den sista mars få redovisat för sig vilka ytterligare åtgärder Sverige har vidtagit för att uppfylla de rekommendationer som ännu inte uppfyllts fullt ut.
Problemet är ändå för den luttrade medborgaren själva trovärdigheten. Om någon gång i framtiden en lagstiftning är på plats som stämmer överens med antikorruptionsorganisationernas rekommendationer kommer många ändå tvivla när de ögnat igenom ett partis redovisning och ser att den är godkänd och granskad av det oberoende organet “Boston Consulting Group” eller liknande. Det är slingrandet och fördröjandet som skapar den misstron.
Ledtråden: De lättillgängliga redovisningarna finns på Kammarkollegiets webbsida.
Mer läsning:
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
