Populism var en gång en ofarlig flört med väljarna. Ett populistiskt uttalande av en politiker fick stöd och gillande bland folket. Den politiska motståndare som hade den otacksamma lotten att stå för den motsatta åsikten som inte var lika populär, men i sitt eget tycke mer ansvarsfull, var oftast den som avkunnade domen:
– Det där du håller på med är populism!
Nu har populism blivit något annat. Den har utvecklats till ett hot mot den liberala demokratin. Den liberala demokratin som är en kombination av folkstyre och rättsstat. Folkstyret är den del som gör att det demokratiska styret blir legitimt, att all offentlig makt utgår från folket. Rättsstaten skyddar den enskildes fri- och rättigheter. Däremellan finns den maktdelning som är inskriven i vår grundlag som tydligt anger att den offentliga makten utövas under lagarna. Nya lagar som diskriminerar eller på andra sätt kränker våra rättigheter kan därför enligt grundlagen inte stiftas. Där auktoritära populister kommer till makten startar en nedmontering av rättsstaten. Domstolar och grundlagar och medier sopas undan och med det de mänskliga fri- och rättigheterna.
Den auktoritära populisten sägs vilja tilltala de i den infödda majoritetsbefolkningen som upplever att det finns ”andra” som har ett överflöd av rättigheter och att de själva har en brist på inflytande. De auktoritära populisternas erbjudande till dig är att “om du ger oss makten så kommer du uppleva att du får lite mer inflytande på bekostnad av några andras rättigheter”. Faller du för det är du med och startar ett förlopp som snart kommer beskära dina egna rättigheter.
Här går alltså den auktoritära populisten fel. Alla lagar, skyldigheter och rättigheter måste givetvis gälla alla. Alla ska ha rätt att tänka som de vill och att fritt säga vad de tänker oavsett vad majoriteten anser om det. Det är ett, ibland förvisso svårsmält, faktum att det egentligen bara är människors rättigheter att uttala avskyvärda och stötande åsikter som vi behöver försvara. Om vi lyckas med det kommer alla vi med slätstrukna, medelmåttiga och triviala åsikter också få våra rättigheter försvarade. Majoritetsprincipen som används i demokratiskt beslutsfattande är ett sätt att säkerställa att det finns så stor uppslutning som möjligt bakom besluten. Inte ett medel för en majoritet att förtrycka en minoritet. Vi får inte glömma att syftet med den liberala demokratin, och det som den faktiskt leder till när den fungerar, är att så många som möjligt får styra så mycket som möjligt över sina egna liv.
Men hur är det med rättsstaten i dagsläget? Utövas ens den offentliga makten under lagarna och förhindras politiker att stifta lagar som inte följer grundlagen? Finns det vattentäta skott mellan lagstiftning och rättsskipning?
Nja. Utrikesdepartementet raderar handlingar ur diariet vilket innebär att varken allmänheten eller journalister kan få den insyn som grundlagen ger. I kommuner, som Sollefteå och Hultsfred, har politikerna valt att inte följa lagen. De senaste åtta åren har närmare hälften av Sveriges kommuner, haft nämnder som kritiserats av Justitieombudsmannen. Stockholms Läns Landsting har fått betala 37 miljoner kronor i böter för att de mer eller mindre har satt i system att bryta mot lagen om offentlig upphandling.
Lagrådet granskar lagförslag för att se att de är förenliga med EU-rätten och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna samt våra egna grundlagar. Regeringen har dock för vana att strunta i lagrådets kritik. Googlar du på “regeringen struntar i lagrådet” får du 11 100 träffar.
Vårt nämndemannasystem är problematiskt. De är politiskt tillsatta domare utan någon som helst juridisk kompetens. Det finns ett färskt exempel på hur nämndemän friat en man delvis på grund av att han kom från “en bra familj” vilket naturligtvis är helt ovidkommande för skuldfrågan. Ett annat exempel är när Christer Petterson dömdes i Tingsrätten för mordet på Olof Palme då tre nämndemän ansåg att han var skyldig. De juridiskt skolade domarna ansåg att det inte fanns juridiska skäl att fälla honom. Petterson blev frikänd av domarna i Svea Hovrätt.
Systemet ifrågasattes internationellt när Julian Assange begärdes utlämnad till Sverige och i fallet Holm mot Sverige fann Europadomstolen att Carl G. Holm inte hade fått en opartisk rättegång på grund av det.
Som medborgare i en rättsstat måste vi ställa krav på våra företrädare att själva följa grundlagen och hålla sig utanför rättsskipningen.
Låt ingen tvinga dig att välja mellan ett folkstyre och en rättsstat. Om vi följer grundlagen finns inte någon inneboende konflikt mellan dem.
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
