Varför anses ordet “folk” vara ett problematiskt begrepp?
Ska vi hellre använda ordet medborgare istället?
Är det är skillnad på folk och folk?
Folket (eller demos som det ibland heter i demokratisammanhang) är ett ord som vi använt ganska bekymmersfritt under lång tid. I vår svenska grundlag, exempelvis, hänvisas friskt till folket. Det finns som en beståndsdel i mängder av vanliga svenska ord som; folkets hus, folkomröstning, folklig, folkvagn, och folktandvård. I alla dessa sammanhang är det lätt att tänka sig att folk bara är ett generellt och praktiskt begrepp som innefattar alla möjliga människor i en bred allmänhet.
Men folk får en annan och mer avgränsad betydelse i begrepp som folkgrupp, folkslag, folkmusik, folkdans eller folkdräkt.
Så vem som är folkhjälten, folkets fiende eller vilka som ingår i folkstyret kan faktiskt betyda helt olika saker beroende på vad man lägger i det här lilla ordets betydelse.
Folket i folkstyret
Folkstyre, demokrati, innebär att så många som möjligt styr sig själva. Så uppstår legitimiteten i styret. Den enskilda individens moraliska förpliktelse att följa de beslut vi fattat tillsammans bygger på det faktum att man själv har möjlighet att påverka de gemensamma besluten.
Ju fler i ett samhälle som får vara med och styra desto fler kommer känna denna moraliska förpliktelse. Det här är hela vitsen med demokratin och det är därför vi använder den som legitimeringsprincip.
Man behöver alltså inte fundera så mycket på definitionen av folket. Istället kan man låta begreppet “folket” i ordet folkstyret definiera sig själv som “de som är underställda de politiska besluten”. Det är bara att se på figuren med orden “folk” och “styre” ovan hur de hänger ihop. De som ska styras är de som styr.
För att demokratin ska övervinna demokratins motståndare behöver alltså även dessa inkluderas i beslutsfattandet. Det kan verka konstigt att de som vill begränsa demokratin på olika sätt ska bjudas in, men det betyder alltså att de samtidigt får sin del av ansvaret och de moraliska förpliktelserna. Öppenheten, som ofta framhålls som demokratins stora svaghet, är i själva verket en av demokratins stora styrkor. Det är istället begränsningarna i omfattningen av folket eller omfattningen av styret som är de allvarliga hoten mot demokratin.
Det här betyder förstås inte att man ska utse demokratins motståndare att bestämma. Det betyder bara att deras röster är lika mycket värda som alla andras. Eftersom extremister i alla riktningar av logiska skäl är färre än de som är normala, på det där statistiska viset, kommer de inte få något inflytande på andra än sig själva så länge som man har en funktionell demokrati. Folkstyre innebär, igen, att så många som möjligt styr sig själva.
Olika demos
Det finns dock avgränsningar av demos som är helt legitima. Demokratiska beslut fattade i Sverige gäller nämligen bara i Sverige. Ett demokratiskt beslut som fattas av ett demos knutet till Falköping gäller i Falköping. Ett beslut ni tar i er familj gäller bara i er familj och det beslut som du fattar själv gäller bara dig. Folkstyret i sin snävaste legitima form är alltså den självstyrda, autonoma, människan.
Eftersom en fungerande demokrati är byggd underifrån har du mest koncentrerat inflytande i din omedelbara närhet. Längre bort är ditt inflytande mer utspätt. Samma sak är det med andra människor. De har stort inflytande över sig själva och litet inflytande över dig. Vi har också friheten att ingå i egna frivilliga grupper om vi vill. En grupp som bildar en förening kan också vara självstyrande och skapa regler för hur det egna föreningslivet ska fungera. Vi kan alltså alla välja fritt att vara del av flera demos.
Att använda ordet medborgare istället för folk är mindre problematiskt eftersom det automatiskt bortser från den allra snävaste och kulturella knätofsdefinitionen av ordet. Men även det är alltså en onödigt snäv begränsning av demos eftersom vi naturligtvis förväntar oss att även de som inte är medborgare ska följa de regler vi gemensamt kommit fram till.
Påverkansprincipen
Den här demokratiskt funktionella definitionen av folk, eller demos, kallas för underställdhetsprincipen. Om man ska vara noga, och det ska man, finns det faktiskt en konkurrerande tanke som kallas påverkansprincipen. Den innebär att även de som påverkas av besluten ska vara del i dem för att de ska vara legitima. Men en finess med underställdhetsprincipen är att många i ett demos, i frågor där de finner lämpligt, agerar som ombud för andra som nödvändigtvis inte finns i samma tid och rum. Det kan alltså gälla kommande generationer av människor (som barn som ännu inte har egen rösträtt, eller som till och med inte är födda än) eller människor som inte är folkbokförda i exempelvis Falköping men, som de som bor och styr i Falköping tänker, påverkas ändå.
De som är underställda de politiska besluten agerar alltså i besluten som ombud för de som påverkas, eller kan komma att påverkas.
De agerar även som ombud för trovärdiga experter, som inte behöver vara del av samma demos, som kan formulera hållbara lösningar på samhällsproblem. Det är bra, för ett styre av experter kan förstås aldrig bli legitimt. Fast det är en helt annan historia…
Läs mer om hur vi kan få en fungerande demokrati på Folkstyret -Demokratins framtid
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
