”Förändringar i jordens klimat” och ”Miljöförstöring” är två av de frågor som enligt SOM-institutet oroar oss svenskar allra mest. Ändå är det här frågor som har svårt att tränga fram mellan ämnen som migration, integration och vem som ska regera med stöd av vem i valrörelsen.

De politiska partierna i riksdagen som har mer framträdande klimat- och miljöprofiler tillhör olika värd-ideologier och har därför svårt att samarbeta i de här frågorna parlamentariskt. Den som vill lägga sin röst på någon av de som har en bra klimat- eller miljöpolitik kan tveka därför att frågorna kan ingå i politiska paketlösningar som innehåller andra saker man inte alls vill stödja. Ett nedslående resultat för både klimatexperterna och den oroade allmänheten är att demokratin, så som vi implementerat den, inte har förmågan att leverera effektiva lösningar i den takt som skulle behövas.

För en tid sedan föreslog Jørgen Randers, professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan BI i Oslo, att en slags ”klimatdiktatur”, med Kina som förebild, skulle ersätta demokratin för att vi skulle kunna rädda jordens klimat.

Ett slags expertstyre skulle leverera de radikala reformer som är nödvändiga för att mänskligheten ska kunna överleva.
Med detta synsätt har du alltså i praktiken bara att välja mellan alternativen: Din frihet eller ditt liv.

Här kommer ett tredje alternativ: Demokratisering. Det bygger bland annat på följande observationer:

Demokratier är generellt bättre

”Om man tittar på forskningen där man jämför demokratier med icke-demokratiska system och vilken typ av klimatpolitik de faktiskt bedriver så kan man se att det finns ett positivt samband mellan demokratier och en bättre miljöpolitik. En mer långsiktig och mer hållbar politik.”

Det här säger Ludvig Beckman, Professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och knuten till Institutet för Framtidsstudier. (Hela intervjun kan du se om du klickar på länken i slutet på det här inlägget.)

De nuvarande incitamenten för valda politiker är fel

Vi kan till detta lägga att vårt nuvarande demokratiska system faktiskt är helt och hållet utformat för att ta hänsyn till en politisk horisont som ligger, som allra mest, fyra år in i framtiden då ansvaret för den gångna mandatperioden utkrävs av väljarna i det nästkommande valet.
Vårt demokratiska system, som det är utformad nu, premierar korta perspektiv. Valda politiker har inga incitament att fatta svåra beslut som gagnar kommande generationer på bekostnad av den nuvarande.

Väljarna är smartare än systemet

Under supervalåret 2014 blev partiet med mest uttalad miljöprofil näst störst i EU-valet med 15,41% av rösterna. I riksdagsvalet senare samma år fick de 6,89%. Frågan många ställde sig var: Hur kunde de tappa så mycket röster på så kort tid?

Det är faktiskt omöjligt att svara på frågan eftersom ett EU-val och ett riksdagsval är två helt olika val. Det väljarna har att ta ställning till är ju vilket parti som har mest relevant politik i varje sammanhang. När det kommer till det riksdags-, landstings- och kommunalval vi hade i september 2014 slogs det rekord i det som kallas röstdelning. Med de data som finns från 2014 års valundersökning kan man se att 33% röstdelade, vilket i det här specifika fallet betydde att man röstade på olika partier i riksdags- och kommunalvalet.

Röstdelning är alltså ett sätt som vi väljare använder för att ta olika ställning i olika val. Det här har ökat stadigt sedan 1970 då bara 6% av väljarna utnyttjade detta sätt att agera taktiskt och direktdemokratiskt inom partisystemet. Naturligtvis har det att göra med att partiidentifikationen med tiden kraftigt försvagats. (Läs mer om det i: En långsam demokratisk revolution.) Slutsatsen kan alltså lika gärna vara att väljarna i högre grad ansåg att partiet med den tydligaste miljöprofilen var mer relevant i ett större europeiskt sammanhang än i ett nationellt. Miljöfrågorna går ju långt över gränserna och passar ju därför att hanteras på en internationell och övergripande nivå.
Moderna och smarta väljare har alltså behov av moderna och smarta demokratiska alternativ.

Att stärka demokratin försvagar lobbyismen

I det första numret av SANS 2018 reflekterar även Daniel Lindvall i sin artikel ”Klimatförändringarna sätter demokratin på prov” över det faktum att demokratier generellt har bättre klimatpolitik och hur de exempel som avviker något från det har givit efter för lobbyism:

”Det är alltså inte demokratin i sig som är problemet, utan snarare avsaknad av den. Kampen om striktare miljöreglering står sällan mellan ovilliga väljare och idealistiska politiker, utan mellan politiker och resursstarka lobbyorganisationer.” – ” Insikten om att vårt sätt att leva påverkar planeten i grunden och därmed våra egna levnadsbetingelser är på så sätt avgörande för att möta klimathotet. Den insikten når vi troligen bäst genom fri opinionsbildning och demokratisk dialog. Därför är ansträngningarna med att möta den globala uppvärmningen sammankopplade med behovet av att utveckla och stärka demokratin.”

Klimat och miljö är politiska utmaningar som kräver långsiktiga lösningar som sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. Det är på den internationella arenan som de riktigt stora förändringarna kan göras men vi kan också göra stor skillnad för vår lokala miljö. Internationellt kan vi som land vara en förebild. Vi kan uppmuntra utvecklingen av nya klimatsmarta lösningar som en dag kan bli exportvaror.

Det finns ett par stora möjligheter i detta. Den första är att allmänheten verkar ha ett långsiktigare och djupare miljöengagemang än vad som återspeglas i parlamentet. Den andra är om vi kan frigöra klimat- och miljöfrågorna från övriga politiska frågor så att de inte “hålls gisslan” i det politiska spelet mellan de olika politiska partierna.

Sveriges invånare om klimat och miljö:

Här kan du se den statistiskt normala åsikten i ett antal olika miljörelaterade frågor som undersökts av LORE (Laboratory of Opinion Research) som sedan 2016 är en del av SOM-institutet vid Göteborgs universitet:

Kärnkraften ska inte byggas ut.

Vi har folkomröstat om kärnkraft en gång på 1980-talet. I folkomröstningen som har kallats en demokratisk charad fanns det tre alternativ. Alla tre innebar att kärnkraften skulle avvecklas.

Sverige ska ha en flygskatt.

Det som smutsar ner ska betala. Så lyder den princip som de flesta ställer sig bakom när det gäller miljöfrågor.

Kommuner ska införa miljözoner där biltrafik ska begränsas eller tas bort.

I några svenska städer är det vissa dagar och på vissa platser så förorenat att luften inte klarar de krav som EU ställer på inandningsluft. Samma ska gäller i en de Tyska städer. Därför har man där provat att stänga av biltrafik under dagar då det är som värst.

Stödet till vindkraften ska vara kvar.

I Sverige finns ett system med elcertifikat och ett statligt bidrag till kommuner som bygger ut vindkraft om 70 miljoner.

En köttskatt ska inte införas.

Vi behöver sänka vår köttkonsumtion men är nu inte riktigt beredda att höja matpriserna.

Folkstyret är ett modernt och smart demokratiskt parti som gör det möjligt för medborgarna att i högre utsträckning få sin vilja representerad. Detta förbättrar åsiktsrepresentationen som ligger bakom den legitimitetskris som drabbat demokratin.

Läs mer om Folkstyret på www.folkstyret.se

Så här skriver skriver Göteborgs Universitet om hur datan samlats in (du hittar mer på https://valforskning.pol.gu.se/):

Data är insamlade i samarbete med opinionslaboratoriet LORE (Laboratory of Opinion Research) som sedan 2016 är en del av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. LORE är en forskningsdriven facilitet för genomförande av webbaserade panelundersökningar. Huvudpanelen – den svenska Medborgarpanelen – består av drygt 55 000 panelister, varav omkring en sjättedel är rekryterade med hjälp av slumpmässigt urval. Valkompassfrågorna ställdes i panelomgång MP28 (Medborgarpanelen den 28 editionen) och samlades in mellan den 12 december 2017 och den 8 januari 2018.
Ansvarig vid LORE var Elina Lindgren. Urvalet bestod av 3 967 slumprekryterade respondenter, av dessa svarade 2 680 vilket ger en deltagarfrekvens på 68 procent. Sammanlagt uppgav 2 505 respondenter en röstningsintention alternativt bästa parti. För att justera skevheter i urvalet har samtliga analyser viktats efter hur de svarande röstat 2014.