För de som hållit sig utanför diskussionen och lagt sin energi på att få den egna vardagen att gå ihop kan det verka obegripligt. Varför i hela friden är en del människor så oense om något så banalt som demokratiska värdegrunder? Vad är problemet? Alla vill väl ha demokrati?
Grundläggande fri- och rättigheter
En av den fungerande demokratins allra mest betydelsefulla konsekvenser är det öppna och fria samhället. Bara i ett öppet och fritt samhälle kan invånarna garanteras rätten att tycka, tänka och uttrycka sig fritt utan att behöva oroa sig för repressalier från staten eller andra auktoriteter. För motsatsen, en totalitär och förtryckande stat, är däremot yttrandefrihet och åsiktsfrihet ett problem. Precis som en våldsam och auktoritär förälder, som förtycker sin till tystnad skrämda familj bara kan upprätthålla sin makt utan insyn från världen utifrån, behöver den odemokratiska staten begränsa människornas åsikter och deras uttryck.
Ingen existerande demokrati är perfekt. Inte heller vår svenska, som är av den demokratiska typ som statsvetaren Robert Alan Dahl kallade polyarkier. Den kan av rent praktiska skäl inte bidra med en av de viktigaste av den ideala demokratins egenskaper; politisk jämlikhet. Istället är det som bekant en handfull politiska partier som konkurrerar om all politisk makt i allmänna val. Förutom att bara ytterst marginellt kunna vara med och påverka fördelningen av makten mellan de politiska eliterna i valen är medborgarens, som din egen, politiska makt i stort sett försumbar.
Men för att inte någon elit med tillräckligt stor koncentration av politisk makt ska få för sig att tvinga människor att tänka på ett visst sätt är yttrande- och åsiktsfriheten skyddade i grundlagen. Enligt FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 är rättigheterna universella och odelbara. Det betyder att de ska gälla alla och att de inte kan göras några undantag ifrån dem. Vissa utvalda människor, eller tankar, kan alltså inte undantas av någon med större politisk makt enligt några godtyckliga principer.
Det här för med sig att den som vill försvara de grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som medborgarna måste ha för att demokratin ska fungera måste ta på sig den otacksamma uppgiften att försvara ett mycket litet fåtal extrema människors rätt att ha, och uttrycka, fullständigt knasiga åsikter. Faktum är att vi behöver ett litet fåtal med extrema och konstiga åsikter i varje relevant samhällsfråga för att vi ska ha en levande och nödvändig diskussion i frågan och kunna bilda oss en normal åsikt. Inget kan starta en sådan bred och hög våg av anti-rasism på opinionens annars så stilla hav som en liten nazistdemonstration. Det betyder faktiskt också att vi för alla våra egna rättigheter har en motsvarande skyldighet att låta andra människor ha och yttra vilka åsikter de vill. Bara genom att själva agera så kan vi i alla lägen vara garanterade vår egen yttrande- och åsiktsfrihet då vi själva vill argumentera emot en knasig åsikt eller den dagen då vi själva upptäcker att vi behöver utmana den gängse uppfattningen i en fråga. För inte så länge sedan var det straffbart att säga att jorden kunde vara rund, bakåtsträvande och dumt att tycka att slavhandel var en helt orimlig metod för att skaffa sig arbetskraft till bomulls- och sockerrörsplantager och fullständigt onödigt att kvinnor skulle ha rösträtt. Idag är den rådande normen att allt det här är självklart.
Alla generationer har i alla tider gjort misstaget att tro att de själva står vid historiens slut och att all möjlig mänsklig utveckling är fulländad. Självklart har det varit lika fel varje gång. Det finns ingen som helst anledning att tro att vi skulle ha mindre fel i den frågan idag. Eller i morgon.
Ovanpå allt detta behöver vi förstås också visselblåsare som avslöjar korrumperade makthavare och människor som orkar se, och har modet att säga till, när en kejsare visar sig vara spritt språngande naken.
För att allt det här ska fungera så måste vi människor i alla lägen tillåtas vara fria i tanken.
Värdegrunden
Men kan det verkligen vara så krångligt att varje ny generation måste erövra demokratin på egen hand genom att involveras direkt i dess praktiska arbete? Kan man inte bara arbeta sig upp till en viss nivå och “låsa” de demokratiska värderingarna på den nivån genom att etablera en demokratisk värdegrund som inte får ifrågasättas? Då kan ju eliterna fortsätta sköta politiken ostört på egen hand och medborgarna ostört sköta sina liv?
Det här är faktiskt frågor som bygger på att man inte alls har förstått vad demokrati är. Demokrati är en process och något som hålls vid liv och fungerar därför att man använder den. Var och en av oss kan absolut ha personliga önskemål om den demokratiska processens utfall men man kan inte göra de önskningarna till en del av definitionen av demokratin.
Demokratin kräver istället att du har tillit till det stora flertalet normala människor omkring dig. För att demokratin ska kunna fungera måste du förstå att de som har extrema åsikter i varje fråga är för få för att ha inflytande.
Ett fungerade demokratiskt värdegrundsarbete kan alltså inte utmynna i ett dokument som säger vad alla ska ha för värderingar. Det skulle istället varit ett levande samtal där alla på lika villkor fått komma till tals och där olika åsikter hade kunnat brytas mot varandra. Att man helt enkelt får vara med och skapa demokrati. En värdegrund nedskriven på papper kan heller aldrig bli mer än bara en läpparnas bekännelse. Ungefär som organisationer som efter att de varit med om en skandal ser över sina rutiner och policies för att påskina att man gjort en åtgärd. I själva fallet är det ju något man gör istället för en åtgärd. Det som ibland kan kallas organisatoriskt hyckleri eller funktionell dumhet.
Det yttersta problemet med att kräva av människor att de ska dela en värdegrund är helt enkelt att värderingar tillhör de grundläggande fri- och rättigheternas domän. Värderingar är, precis som alla andra åsikter, tankar, fantasier, visioner, mål och drömmar något som vi individer bär inom oss. Där är de fredade.
Att bestämma vad andra människor ska ha för värderingar är alltså i grunden odemokratiskt även om man själv anser att värderingarna är demokratiska. Det spelar ingen som helst roll om ifall en majoritet, eller en annan gruppering med mer politisk makt än resten, tycker att åsikterna alla ska dela är “bra” eller inte.
Demokratin och dess förutsättningar ser i enkla och grova drag ut som i illustrationen här ovan. Syftet med alltihop är förstås att vi medborgare i den lila klicken högst upp ska styra oss själva i så stor utsträckning som möjligt. Hela systemet ska skapa en så bra balans som möjligt mellan den frihet och ordning som vi både som individer och samhälle behöver.
I demokratin är därför medborgarens tankar, inklusive åsikter och värderingar (i den lila övre klicken) genom grundlagen skyddade och fredade från lagarna och makten i den röda klicken. Det är helt upp till var och en att tycka och tänka precis som vi vill. Hur skulle det annars vara?
Medborgarna ingår i sin tur i ett fritt och öppet demokratiskt samhälle (den rosa klicken) tillsammans med alla andra. I samhället har de möjlighet att uttrycka sina åsikter fritt. De har alltså möjlighet att bilda opinion och, om de själva vill, ta intryck av andras argument. Det finns, idealt, politisk jämlikhet vilket bland annat innebär att allas röst väger lika mycket i det slutgiltiga avgörandet.
Det här resulterar i legitima lagar och beslut som verkställs i den röda klicken. Medborgarna styr sig själva. Demokrati. Pilen går varv efter varv åt samma håll. Varje enskild klick ska förstås hela tiden ges de bästa möjliga förutsättningarna för att demokratin ska fungera så bra som möjligt.
När alla är inkluderade i det här demokratiska kretsloppet så kommer de inblandade upptäcka att systemet fungerar för dem. Vi får den balans av frihet och ordning vi som individer och samhälle behöver. Där kan vår egna demokratiska värdegrund skapas.
Av oss själva.
När de som har mer politisk makt än andra, på grund av att vårt politiska system inte kan ge oss politisk jämlikhet, försöker upprätthålla balans eller status quo i ekvationen genom att även begränsa andra delar i systemet måste vi medborgare säga ifrån.
Alla demokratins krämpor kan botas. Men bara med mer demokrati.
Folkstyret
För att lösa det här på riktigt skulle vi alltså egentligen behöva mer politisk jämlikhet. Du som just nu står helt utanför systemet skulle egentigen ges en enkel väg in som inte innebar att du behövde ägna dig åt det på heltid utan bara en liten stund någon gång ibland.
Just det här problemet löser Folkstyret.
Folkstyrets metod drar nytta av det faktum att vi är många som kan dela på jobbet genom att vi alla bara gör en liten del var. Folkstyret tar vara på allt det vi har gemensamt istället för att bygga på det lilla som skiljer oss åt. Folkstyret ger oss medborgare en möjlighet att själva kanalisera vår egna politiska makt istället för att ge den lilla del vi har till någon som samlar den på hög för sina egna intressen. Folkstyret ger större politisk jämlikhet.
Läs mer om hur Folkstyret fungerar här.
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
