På en tillräckligt fri marknad så kommer det att finnas olika aktörer som konkurrerar med varandra. Om konkurrensen fungerar så kommer det att uppstå en tävling mellan aktörerna om vem som kan leverera de lösningar som har störst efterfrågan på marknaden till det bästa priset. Belöningen för de aktörer som presterar bättre än andra i konkurrensen, är att fler kunder betalar dem med sina pengar. Konkurrensen leder till att produkterna och tjänsterna blir bättre anpassade till kunderna. Kunderna blir mer nöjda.
En naturlig del av att konkurrera är att marknadens aktörer håller ett vakande öga på varandra. Om någon av dem kommer på ett sätt att organisera sig eller lösa en uppgift som innebär att deras lösning får en större efterfrågan eller högre lönsamhet, så kommer därför snart de andra att göra likadant. Konkurrensen kommer med tiden att göra så att de olika aktörernas lösningar till slut har närmat sig varandra så mycket att ingen av dem har något tydligt mervärde gentemot kunden.
Om det finns en tillräckligt hög tröskel in på marknaden som gör att det är svårt för nya konkurrenter att etablera sig så kan det uppstå en kartell där de etablerade aktörerna delar upp marknaden emellan sig. Genom att göra det och komma överens om priser, kan var och en av aktörerna öka lönsamheten ytterligare något. Kartellen har gjort att marknaden i princip har blivit till en enda aktör. Eftersom det fortfarande finns mer än en aktör kallas den här marknadsformen inte för monopol, den kallas oligopol.
När konkurrensen på en marknad har slutat fungera så innebär det förstås att ägarna till de olika aktörerna på marknaden har en säker och trygg inkomstkälla. De olika aktörerna på marknaden får också mindre incitament till att försöka göra sina kunder tillfredsställda. Det här leder till att produkterna, tjänsterna och deras priser blir mindre anpassade till kundernas önskemål. Kunderna blir mindre nöjda.
De pengar som aktörerna i kartellen tjänar innebär att de kan avsätta medel till att påverka lagstiftning och upphandlingar samt allmänheten med marknadsföring och sponsring av olika typer av evenemang för att visa upp sina varumärken i positiva sammanhang.
Men ju sämre marknaden fungerar, desto större blir ändå kundernas missnöje. Till slut kommer för många ha för dåliga erfarenheter av marknadens aktörer för att missnöjet ska kunna skylas över av marknadsföring. Många människor i samhället kommer snart att bära med sig i sina bakhuvuden att de behov som marknaden ursprungligen var tänkt att lösa måste gå att lösa på ett annat, mycket bättre, sätt.
När ny teknik utvecklas kommer det därför finnas ett stort antal människor i samhället som ställer sig frågan: Kan inte den här nya tekniken lösa behovet åt oss istället?
Ibland kan den det. Digitaliseringen är ett sådant teknisk framsteg som har gjort att många dåligt fungerande marknader har fått se nya konkurrenter. I slutet på 1900-talet var skivindustrin en sådan marknad. När mp3-formatet uppfanns, som gjorde att man kunde rippa musik från cd-skivor till ljudfiler som var så små att de kunde sparas på hårddiskar och delas enkelt och billigt via internet, togs skivindustrin med överraskning. Snart var fildelning en folkrörelse.
Skivindustrin, som av konsumenterna uppfattades som kortsiktig och girig, fick konkurrens från konsumenterna själva och eftersom fildelningen påverkade många av aktörerna i skivbranschen starkt, så var det vad man kallar en disruptiv innovation. Den var omstörtande. Marknaden förändrades i grunden.
Mängder av människor som levde på att vara mellanhänder i industrin upptäckte att de plötsligt var utkonkurrerade. Det som slutligen ryckte undan mattan under fötterna på dem kom ifrån ett helt annat håll än något av de som de förväntade sig. Den ena skivaffärens största konkurrent var inte den andra skivaffären som man höll under så bra uppsikt. Det var kunderna själva.
Samma sak drabbade filmbranschen, tidningar, radio och TV som via internet fick konkurrens av sina tidigare konsumenter.
En sak som digitaliseringen kan föra med sig är att informationssamhällets informationsströmmar kan byta riktning. Då den tidigare gick från tidningen till läsaren kan den nu lika gärna gå från läsaren till tidningen eller mellan läsarna helt utan tidning. Det innebär att vi läsare är mer jämställda tidningen i makthänseende. På andra plattformar, i sociala medier exempelvis, kan vi ha nästan samma förutsättningar som alla andra. Vi blir mer nöjda.
Det finns ett ord som precis sammanfattar en utveckling mot större maktmässig jämställdhet, mer effektivt deltagande, större tillgång till information, större möjlighet att sätta frågor på agendan och större inkludering: Demokratisering.
Alltså kan man med fog säga att digitalisering kan innebära en genomgripande demokratisering.
Demokratin
Även demokratin är en marknad. Där är de olika politiska partierna aktörerna. När konkurrensen dem emellan fungerar så ökar det kvalitén på den politiska styrningen i samhället. Samhällsmedborgarna blir mer nöjda.
Valutan på åsiktsmarknaden är rösterna som de politiska partierna får av väljarna i valen och de röster de fått används för att utöva politisk makt åt den politiska elit som partiet representerar. En gång i tiden var det adel, präster, borgare och bönder. Idag kan det vara fackförbund, lantbrukare/skogsägare, Svenskt näringsliv, Bevara Sverige Svenskt, personer som lever på transfereringar, miljörörelsen, religiösa minoriteter och så vidare.
När de olika politiska partierna på den politiska marknaden konkurrerar om väljarnas röster för att ge så mycket politisk makt som möjligt till sina huvudmän och kärnväljare så blir även deras politik mer lika. Även fast det på tonläget verkar som att konfliktnivån har stigit så skiljer sig inte partiernas faktiska politik så mycket från varandra. För att skydda sig mot konkurrens från nya aktörer ser de politiska partierna till att tröskeln är hög för nya aktörer som vill ta sig in på marknaden. Småpartispärrar, orättvis distribution av valsedlar och partistöd permanentar partistrukturen. De olika aktörerna på den demokratiska marknaden får med mindre konkurrens utifrån, mindre incitament till att försöka göra sina kunder tillfredsställda. Det här leder till att kvalitén på den politiska styrningen sjunker. När det här händer på den politiska marknaden uppstår det fåtalsvälde som kallas Oligarki. Samhällsmedborgarna blir mindre nöjda.
De politiska partiernas organisationer speglar, sedan slutet av 1800-talet, industrialismens framgångsrika hierarkier och byråkratier. Deras respektive marknader likaså.
Men sedan 1800-talet har industrisamhället övergått i ett informationssamhälle och informationssamhället har stigit in i digitaliseringens tidevarv.
Ett lågt hängande äpple
Om den moderna tekniken med digitalisering har gjort att många aspekter av våra moderna liv har demokratiseras, vad har det då inneburit det för det demokratiska styrelsesättet i vårt land och i våra kommuner?
Svaret på det är att digitaliseringen eller demokratiseringen inte har nått dit ännu. Politiken är i bästa fall ”datoriserad”, vilket innebär att det som tidigare sparades på papper nu sparas på datorer. De meddelanden som förut skickades med post skickas nu med e-post. De beslut som fattas av riksdagen publiceras på deras webbsida istället för i luntor med protokoll och riksdagstryck.
Allt arbete sker på samma sätt som tidigare. Alla beslut fattas i toppen och all information strömmar fortfarande utåt.
Ändå är politiken precis en sådan marknad där de olika aktörerna i konkurrensen om den politiska makten sedan länge börjat likna varandra. De motsättningar som finns mellan de olika politiska alternativen är i många hänseenden närmast kosmetiska. I huvudsak är man överens. Det är faktiskt bara 4% av statens budget som överhuvudtaget debatteras av de olika riksdagspartierna. Om 96% är man helt överens. Det är ingen slump att den mest inflytelserika teorin inom statsvetenskapen som används för att förklara det här heter just kartelltesen.
De åtta etablerade partierna är inte intresserade av någon konkurrens utifrån. Samtidigt sjunker de politiska partiernas förtroende hos väljarna och vi upplever att vi blir allt sämre representerade. Enligt den senaste årliga förtroendebarometern har medborgarna sämst förtroende för de politiska partierna av samtliga uppmätta samhällsinstitutioner.
“Vi måste demokratisera demokratin” var ett vanligt citat från den förre demokratiministern Alica Bah Kuhnke. Det var vackert sagt, men det visade sig att det bara var ord. Ska demokratin demokratiseras måste vi medborgare uppenbarligen göra det själva. Då är det förstås bra att de politiska partierna och vårt demokratiska system förefaller vara ett sällsynt lågt hängande, och dessutom ett sällsynt saftigt, äpple att plocka för några som kommer med en disruptiv innovation.
Folkstyret.
Folkstyret är ett demokratiskt parti som skickar varje fråga som det ska beslutas i vidare till ett representativt urval (politisk jämlikhet) av de som är underställda de politiska besluten (fullständig inkludering). De får information om förslaget och en tid på sig för att tänka över saken och debattera den (upplyst förståelse). Sedan får de svara vad de tycker om det på en femgradig skala. Folkstyret tar reda på den statiskt normala åsikten i varje fråga och voterar sedan så i den beslutande församlingen (effektivt deltagande). Varje gång ett representativt urval tillfrågas ställs även frågan om man vill lämna ett eget förslag (lika möjlighet att sätta frågor på agendan) eller om man vill backa någon annans redan lagda förslag. Frågorna sorteras i popularitetsordning och görs löpande av Folkstyrets medborgarombud om till folkmotioner. På så vis kan vi medborgare få beslut som är mer legitima och en möjlighet att sätta egna frågor på den politiska dagordningen.
Det här innebär också att informationen i demokratin kommer att börja strömma åt andra hållet. Utifrån och in. Även fast man som medborgare kanske inte nödvändigtvis svarar på en fråga från Folkstyret med sin dator eller smarta telefon, så använder Folkstyret samma princip för en lyckad demokratisering som digitaliseringen gör.
Konkurrensen kommer från oss väljare själva. I nästa val har vi vår chans att vara disruptiva genom att själva skriva Folkstyret på de tre lappar i A6-format som är vår enda väg in i systemet.
Då är det vi som har möjlighet att avgöra om Folkstyrets tid har kommit och om mellanhändernas tid är förbi.
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
